En tankeställare

Publicerad 06.02.2014 kl. 21:38

Idag när jag körde hem från jobbet råkade jag höra en kort snutt på radion om en mamma som för en tid sen hade fått höra att hon enbart har nån månad kvar att leva. Det var hon själv som pratade för årets Gemensamt Ansvar-insamling där en del av medlen ska användas för att förbättra terminalvården i vårt land.

Hon sa att det enda hon önskar är att få vara med sina 4- och 6-åriga barn den tid hon har kvar.

Jag blev så ledsen och illa till mods och har tänkt på det där sen dess. Än mera har jag tänkt på hur jag gång på gång jagar upp mig över struntsaker, speciellt med barnen.

Nu tror jag ju inte det här gör mig till en bättre mamma så där på direkten (oj om det ändå vore så enkelt...) men jag tänker att det överhuvudtaget är bra att bli påmind ibland om hur bra man sist och slutligen har det.  

Kommentarer (1)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Nej men huj! Tur att jag inte hörde på programmet! Å andra sidan så får jag kalla kårar av bara tanken för att det är min mardröm nr. 1 att inte få vara med och se min dotter växa eller att få ta del av hennes liv. Jag blir så otroligt illa till mods när jag tänker på det. Därför försöker jag varje dag vara tacksam över det jag har och ifall det en dag vore jag i samma situation så skulle jag inte ångra något och tillbringa all min resterande tid med familjen och framförallt henne. Älskar ett ställe i boken Safe Haven av Nicholas Sparks, där en mamma dött i cancer och har skrivit brev till sina barn och sin man som dom får i olika tillfällen (t.ex. när dottern gifter sig, när sonen fyller 18 eller 21 typ, och när pappan hittar en ny flickvän mm...) och jag tyckte att det var briljant. Så det skulle jag säkert göra om jag hade tid och krafter. Men huuuu alltså, mitt hjärta krossas av bara tanken...Lite OT, sorry. Kram!
hemMAMAmi11.02.14 kl. 15:16
Man vill ju ogärna tänka på den där saken överhuvudtaget... Sen var det en "reklam" för insamlingen så jag har för mig att den kommer att snurra på ett tag till. Och påriktigt: tårarna rann efter att jag hört hennes korta "berättelse". Sen ackompanjeras den av barnskratt i bakgrunden. Den bara träffar SÅÅ mitt i den ömmaste delen av hjärtat. Och även om temat är så sorgset så är det ju något vi alla borde våga konfrontera, ja det här med döden överhuvudtaget. Kram på dig med! :)
12.02.14 21:15

Jag är en 36-årig ensammamma med tre barn. Här blir det mest vardagsbetraktelser ur mitt och ibland  även ur barnens perspektiv.

Vill du nå mig mera privat? ensamma[at]luukku.com

Vardagshjältarna
Softy
Hannah Norrena
Nickby rapporterar
Nadja mitt i livet
Basse
moln på himlen
Malin och Freja
Sofia i synnerhet
Anne Hietanen
Kalastajan vaimo
Lilla Hanna i stora världen
Alfamamman
Laura
hemMAMAmi
Inredningsdrömmar och rackarungar
Muminmamman
Single forever?
AnnaK
The tit
Snigeln Haralds Liv och Leverne
Linn
Peppe

Senaste kommentarer

04.11, 16:01Om det här med en ny partner av Annika
10.10, 22:58Om det här med en ny partner av oldcar
27.04, 21:46Dags att sätta punkt. av Henna