En varningslampa i bilen blinkade ren på vägen till dagis och skola och jobb. Ordet "engine" ingick i varningstexten som jag aldrig hann uppfatta helt och hållet innan den försvann. Stor räkning och diverse logistiska problem svischade genom mitt morgonstressade huvud.

Eftersom farkosten dock verkade spinna på i förhållandevis normal ordning (trots pip och varningstext då) bestämde jag mig för att köra till jobbet trots allt.

Med tanke på hur arbetsdagen gick, borde jag med facit i hand kanske ha tänkt annorlunda... Det blev en eländesdag av sällan skådat like på jobbet. Och varje gång jag försökte ta och ringa bilverkstaden behövdes jag just den stunden nån annanstans. Det var slagsmål. Det var luntande elever. Det var av olika anledningar irriterade kollegor. Och sista lektionen ringde äldsta dottern och sa att hon hade kissat ner sig och låst ut sig. Försök sen reda upp sådant på åtta kilometers avstånd...  

När jag sen äntligen hann ringa bilverkstaden hade de direkt tid med mig. Eller så påstod de. För när jag väl var där fick jag vänta en timme. Sen tryckte de på en knapp. Sa att om lampan börjar lysa igen ska jag återkomma. Inkasserade 30 euro. Ok. Billigare än jag kalkylerade från början. Men jag överväger ändå att byta bransch. Verkar ju vara luckrativt att vara bilverkstadsföretagare. Ja och sen vill jag inte fundera på hur mycket de inkasserar om lampeländet börjar blinka igen...

Hemma konstaterade jag att dotterns splitternya skidor blivit "nånstans" (för att citera henne) på hemvägen. Bara att sätta sig i bilen igen och åka ut på skidjakt. Och faktiskt hittade jag dem ganska direkt. Utanför en kiosk. Med ena staven avbruten. "När vi hoppade lite från snöhögarna" för att citera samma dotter en gång till.

Sen var det lite kakka i bunten och stumpbyxan på den lite yngre dottern. Och en matkass som sprack av kölden och lite matvaror på parkeringsplatsen. Och inte bara en gång har jag idag hunnit tänka att det onekligen skulle vara skönt att vara två föräldrar med ansvar de dagar det mesta väljer att gå åt fanders.

Nu har jag dock landat. Tänker inte köra bil på tre dagar. På parkeringsplatsen blinkar inga dyra lampor åtminstone. Och imorgon får jag långväga men mycket kärt besök. Så det blir full rulle hela helgen. Men det är bara roligt.