På grund av den tillfälliga dagisflytten kommer min son inte nödvändigtvis att vara i samma lokal som sin bästa kompis på dagis. Han själv tar det ganska lugnt. Frågar ändå flera gånger per dag varför han inte får vara i samma grupp som Alex.

Mitt hjärta gråter varje gång. Jag ser att han är lessen över saken men han gör inget nummer av den. Det bara känns så orättvist. Att också kompisen tas ifrån honom.

Jag kan ju leka med lillasyster säger han. Men jag vet ju att det är Alex han vill leka med. Och visst ska en nästan 6-åring få ha en jämnårig kompis och inte bara 4 år yngre lillasyster att leka med.

Men vi har haft en fin alla hjärtans dag! När jag kom hem hade allrakäraste syster varit här och städat hela lägenheten och dessutom bakat en kaka till oss. Till och med tvätten var vik! Det är så jag ännu svävar lite över våra rena golv. Tänker att det nog blir bra än.